Dokumentation från webbinariet "Förskrivning och beställning av hjälpmedel i vård och omsorg"

Det beror lite på har avtalet för köp av platser eller entreprenad är utformat. Ibland faller kostnaden på utföraren och ibland på beställaren. 

Förskrivningprocessen är tydlig och innehåller flera steg. Olika personer kan ansvara för olika steg i förskrivningsprocessen. Det innebär att ex. korttidsvården kan bedöma behovet och beställa produkten och att primärvårdsrehab vid leverans i hemmet tar över de delar som innebär, funktionskontrollen efter leverans, individuell anpassning, instruktion/information och träning samt uppföljning.

Se mer här (länk till Vårdgivarguiden)

Rullstolsdynor som tillbehör till rullstol följer kostnadsansvaret för rullstol. Dvs. en rullstolsdyna till en personligt förskriven rullstol - regionens kostnadsansvar. Rullstolsdyna till en transportrullstol som ägs av ett boende - boendets kostnadsansvar. Övriga dynor som används i ordinärt boende bekostas av regionen. Övriga dynor som använd på SoL-boenden undantaget socialpsykiatrin bekostas av kommunen.

Den som äger produkten är ansvarig för att produkten är funktionsduglig och ska följa leverantörens bruksanvisning.

Om ni som du formulerar frågan tar över ansvaret för hjälpmedlet - och därmed förskrivaransvaret utifrån förskrivningsprocessen på boendet, blir det också ni som ansvarar för uppföljningen. Om ni inte har tagit över ansvaret för hjälpmedlet, ligger formellt uppföljningsansvaret kvar hos förskrivaren utifrån förskrivningsprocessen. Detta kan dock vara justerat i lokala överenskommelser. Kring dessa hjälpmedel behövs ofta samverkan och kan med fördel inkluderas i SIP. 

Regionen bekostar specialanpassade hjälpmedel, men regionen specialanpassar inte kommunens hjälpmedel. Vårdarstyrning kan inte förskrivas för att användas på särskilda boenden enligt regionens förskrivningskriterier och då behöver kommunen/boendet bekosta elrullstol inklusive vårdarstyrning. Om ett specialanpassat hjälpmedel behöver förses med en vårdarstyrning behöver man kontakta hjälpmedelsverksamheten för diskussion i det enskilda ärendet.

Varje kommun är enligt LOU (SFS 2016:1145) ansvarig för att göra upphandlingar. På din kommuns hemsida eller hos privata vårdgivare bör finnas den information som du behöver. Ibland skiljer sig det LOU-upphandlade sortimentet från hjälpmedelscentralens sortiment, vilket innebär att du kan sakna vissa produkter. Då behöver du kontakta den som är avtalsansvarig för hjälpmedel/MTP-avtalet  i kommunen eller i den privata verksamheten. Det LOU-upphandlade sortimentet är sällan exklusivt. Det innebär att det bör vara utformat så att man kan gå utanför avtalet OM ingen av de upphandlade produkterna passar för patientens behov. Vid dessa fall ska vanligen verksamhetens/kommunens rutiner för direktupphandling följas.

Ja, kognitiva hjälpmedel kan vara komplicerade. Leverantörerna brukar vanligen bistå med råd, stöd och utbildning, även i enskilda ärenden.  Verksamhetschef enligt 4 kap. 2§ i HSL (SFS 2017:30) ansvarar för att personalen har den formella och reella kompetens som behövs för verksamheten. 

Se slide i presentationen. Verksamhetschef enligt 4 kap. 2§ i HSL (SFS 2017:30) ansvarar för att personalen har den formella och reella kompetens som behövs för verksamheten.

Hjälpmedel som används i daglig verksamhet alt dagverksamhet ingår inte i bilaga 1 då det inte är någon kostnadsfördelning mellan kommuner och regionen för dessa hjälpmedel. Kommunen ansvarar för hjälpmedel som behövs på daglig verksamhet alt dagverksamhet. Man kan ta med sitt egna förskrivna hjälpmedel till verksamheterna.

Det finns säkerhetskanyler och de går att förskriva på regionens bekostnad om patient, anhörig eller personlig assistent hanterar kanylen. Det går ej att förskriva på regionens bekostnad om personal inom SÄBO och LSS hanterar kanylen.

Vid behov av buffertförråd på korttidsboendet ska Anna Breuer kontaktas, anna.breuer@regionstockholm.se. 

Men, det enklaste alternativet för att tillgodose behovet av små och bashjälpmedel vid utskrivning från korttidsboende till ordinärt boende, är att använda sig av boendets befintliga förråd och sedan beställa en ny motsvarande produkt på regionens kostnadsansvar.

• Vid hemgång lämnas ett bashjälpmedel ut från korttidsverksamhetens förråd. Hjälpmedlet är nytt, i sin förpackning och bruksanvisningen är inkluderad.
• Produkten följer med patienten hem.
• Motsvarande produkt beställs via beställningsportalen, i patientens namn, på regionens kostnadsansvar, men med leveransadress till korttidsboendet.
• Den nya produkt kommer till korttidsboendet och ersätter den redan utlämnade produkten.

På detta sätt blir det en naturlig rotation i förrådet och kostnaden hamnar på rätt huvudman. Förfarandet sparar både utrymme, administrativ tid och minskar hjälpmedelskostnaderna, då det inte behövs ett separat utrymme för buffertprodukter, oanvända lager, eller ett separat beställnings och redovisningsförfarande av buffertförrådet. Minskad admin ger mer tid till det direkta patientarbetet.

Mer skrymmande produkter (ex. mobil hygienstol) beställs alltid med leverans till bostaden. Detta då antalet produkter som kan medfölja i transporten är begränsad.

För att komma igång kan vissa verksamheter komma att behöva köpa ett grundsortiment för att säkerställa att det finns en oanvänd produkt på hyllan i förrådet.

Om verksamheten utifrån sina avtal inte har samma sortiment som hjälpmedelscentralen, gäller verksamhetens riktlinjer för direktupphandling.

Händelsevis besöker personer boendes på något av kommunens SoL-boenden till den regionala primärvården för vård. Den regionala primärvården behöver därför känna till kostnadsöverenskommelsen och vilka produkter som omfattas av det kommunala kostnadsansvaret, och då göra ett medskick till boendet att ombesörja beställningen av den förskrivna produkten.