Placerade barn och ungas rätt till vård

Trots att placerade barn och unga har samma rätt till hälso-, sjuk- och tandvård som sina jämnåriga, visar Socialstyrelsens senaste rapport att många av dem inte får tillgång till den vård de behöver. Omplaceringar, bristande rutiner och okunskap bidrar till att barnens hälsa ofta hamnar i skymundan.

I samband med ett seminarium den 23 augusti, arrangerat av Storsthlm tillsammans med Region Stockholm, samlades chefer och verksamhetsutvecklare inom socialtjänst för att lära mer och inspireras för att bättre omhänderta placerade barns och ungas hälsa. Under dagen presenterades flera insikter från sakkunniga och ambassadörer som arbetar med denna målgrupp, och det blev tydligt att en hel del arbete återstår. Stöd för att implementera överenskommelsen hälso-, sjuk- och tandvård för placerade barn och unga är en prioriterad aktivitet i genomförandet av den länsgemensamma handlingsplanen för god och nära vård och omsorg.

Bristande kontinuitet och stigmatisering

Miranda Klapp, en av ambassadörerna från organisationen Knas Hemma, berättade om de hinder barn och unga möter när det gäller att få vård. Knas Hemma är en ideell ungdomsorganisation som arbetar för och med barn och ungdomar i samhällsvård.  

– Många av våra medlemmar har gått igenom flera omplaceringar, vilket gör att hälso- och tandvårdsundersökningar ofta missas eller att köerna är för långa. Dessutom finns det en brist på rutiner för att fånga upp dessa behov, särskilt när man kommer från hem där vård kanske inte prioriterats, säger Miranda.

Hon lyfter också fram hur stigmatisering inom vården förvärrar situationen.

– När vi väl får vård möts vi ofta av okunskap och fördomar. I stället för att få förståelse, känner vi oss skuldbelagda för det vi gått igenom, säger hon.

Viktigt med kunskap om målgruppen

Anders Hjern, överläkare vid Sachsska Barnsjukhuset och professor vid Karolinska Institutet , deltog också på seminariet och har länge varit engagerad i frågan om placerade barns rätt till vård. Han underströk vikten av att socialtjänsten behöver ta ett större ansvar för barnens hälsa.

– För att placerade barn ska få samma nivå av vård som andra barn i Sverige måste hälsan prioriteras upp inom socialtjänsten. Det är bara socialtjänsten som vet vilka barn som är placerade och var, så detta måste vara deras ansvar, säger Anders.

Anders Hjern betonar också att socialtjänsten ofta saknar nödvändiga rutiner och kunskap för att följa upp barnens hälsa, något som blir särskilt problematiskt i en sektor med hög personalomsättning.

– Det är inte konstigt att dessa frågor ofta hamnar i bakgrunden för andra svåra frågor kring placeringar som dessa handläggare har att hantera, men det finns inget annat sätt, säger Anders.

Konsekvenserna av utebliven vård

Bristen på regelbundna hälsoundersökningar kan få allvarliga konsekvenser för placerade barn.

– Hälsoundersökningarnas viktigaste syfte är att ge socialtjänsten ett samlat underlag för att kunna agera på barnens hälsobehov. Om detta saknas, riskerar barnen att inte få tillgång till nödvändig vård, som till exempel vaccinationer eller mediciner för kroniska tillstånd, förklarar Anders Hjern.

I vissa fall kan det vara direkt livshotande om barn inte får den medicin de behöver, till exempel vid epilepsi eller svåra allergiska reaktioner.

Vägar framåt – kunskap och samarbete

För att lösa dessa problem krävs en bättre samordning mellan vården och socialtjänsten, men också en ökad förståelse för de placerade barnens speciella behov.

Anders Hjern lyfter behovet av bättre utbildning för socialtjänsten samt mer specialiserad vård. Han pekar på ett gott exempel från Uppsala, där en särskild enhet genomför regelbundna hälsoundersökningar för alla placerade barn och därefter följer upp dem med regelbundna kontakter efter barnens behov.

– I Malmö har man också försökt hitta former för en bättre vård för de placerade barnen. En viktig del i deras modell är att ha ett fåtal barnläkare som genomför hälsoundersökningar, säger Anders.

Miranda Klapp från Knas Hemma framhåller också vikten av att vårdpersonal har rätt kunskap om den unika situationen för samhällsplacerade barn.

– Vi behöver vuxna som vågar fråga oss hur vi mår, och som ser till att vi får den vård vi behöver – oavsett hur många omplaceringar vi går igenom, avslutar Miranda.