Elevernas pendlingsmönster kartlagt i aktuell rapport
På uppdrag av Storsthlm har Sweco tagit fram en rapport som visar regionala pendlingsströmmar för länets gymnasieelever, bland annat när det gäller studieval, hemkommun, skolkommun, programtyp, delregioner och framtid.
Länets gemensamma gymnasieregion har fått än starkare betydelse de senaste åren. Ungefär hälften av länets elever pendlar varje dag från hemkommunen och in till annan kommun inom gymnasieregionen. Det har medfört att kommuner och enskilda anordnare kan avlasta varandras utbud. De flesta kommuner inom länet erbjuder därför inte ett komplett utbud av gymnasieprogram.
Det finns 86 000 elever i gymnasieregionen, och ungefär hälften av eleverna pendlar över kommungränsen. Pendlingen har ökat under de senaste tio åren. Det gör att kommunerna är starkt beroende av varandra.
Stor utpendling till Stockholm
Alla kommuner, förutom ytterkommunerna Norrtälje och Sigtuna, har stor utpendling till Stockholms stad som tar emot 19 000 inpendlande elever varje dag. Samtidigt pendlar fler än 6 000 elever ut från Stockholms stad, vilket innebär att staden även är den kommun som har störst utpendling. Andra kommuner med omfattande inpendling är Nacka, Täby, Huddinge och Botkyrka. Även de kommunerna har stor utpendling.
Magnus Björkström.
– Sammantaget betyder det att de kommuner som har stor inpendling tar ett stort ansvar för utbudet samtidigt som de även är beroende av andra kommuners utbud, säger Magnus Björkström, en av författarna till rapporten Gymnasieregionen och eleverna och numera processledare hos Storsthlm.
En annan del som sticker ut i rapporten är hur befolkningsökningen har påverkat gymnasieregionen och ansvarsfördelningen. Det är i dag 15 000 fler elever i gymnasieregionen jämfört med för tio år sedan. Av 15 000 fler studerade återfinns 13 000 hos enskilda anordnare.
Vad betyder rörelsemönstren för planering och dimensionering av gymnasiet?
– Rörelsemönstren och den gemensamma ”marknaden” medför att utbudet alltjämt anpassas effektivt och organiskt i linje med elevernas efterfrågan, säger Magnus Björkström.
Han menar att en aktiv dimensionering, alltså att besluta om att minska program som är överdimensionerade i förhållande till arbetsmarknadens behov, därför ofrånkomligt behöver göras gemensamt med hela gymnasieregionen om det ska kunna ge avsedd effekt.
En annan aspekt av rörelsemönstret är att regionens mittpunkt tydligt är attraktiv för många elever. Beteendet för pendling kan beaktas i de fall det görs satsningar för att utvalda yrkesutbildningar ska bli mer attraktiva.
Vad kan kommunerna lära av rapporten?
– Bland annat att bli övertygade om att kommunerna skapar helheten i ett ömsesidigt beroende av varandra. Alla bidrar på olika sätt med geografisk plats, utbildningsutbud och elever. Gymnasieregionen är en helhet som behöver hålla ihop för att elever och utbildningsutbud ska matcha varandra volymmässigt, säger Magnus Björkström.
Läs rapporten gymnasieregionen och eleverna här.