Yttrande ut 2021-04-15

Vattenmyndigheten för Norra Östersjöns vattendistrikt

Vattenmyndighetens förslag till förvaltnings-plan, åtgärdsprogram och miljökvalitets-normer för Norra Östersjöns vattendistrikt

Storsthlm är remissinstans och lämnar synpunkter på remissen utifrån Storsthlms roll som samverkansorganisation för Stockholms läns kommuner.

Sammanfattning av Storsthlms synpunkter

Storsthlm vill med detta yttrande sätta ett särskilt fokus på de kommunala reningsverkens utmaningar och den brist på samklang mellan rådande lagstiftning och gällande krav på naturskyddsåtgärder relativt kommunernas planeringsförutsättningar och utvecklingsbehov.

• Storsthlm menar att det trots möjligheter till undantag och hänsyn till samhällsviktig verksamhet, finns en frånvaro av avvägning mellan hänsyn till både naturskyddets behov och samhällsutvecklingens behov.
• Storsthlm uppfattar att det finns en risk för att kommuner inte kommer att få tillstånd att bygga ut reningsverk för att möta befolkningsökningen genom att behöva säga nej till hushåll, företag och andra verksamheter som behöver nyanslutas eller utöka kapaciteten.
• Storsthlm menar att staten behöver agera för att påverka EU i frågan, men också ge tydligare riktlinjer till myndigheter hur samhällsviktiga verksamheter ska ges rimliga förutsättningar relativt kraven.
• Storsthlm vill också hänvisa till en kommande rapport från länets VAS-samverkan i maj, där vattendirektivets konsekvenser detaljerat utretts. Det finns flera exempel, varav ett kortfattat redovisas i detta yttrande.

Beskrivning av synpunkterna

Värdet av vatten kan aldrig underskattas. För Storsthlms 26 medlemskommuner är exempelvis Mälarens vattenkvalitet helt avgörande då sjön är regionens största dricksvattentäkt. Vattenmyndighetens förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer syftar till att stärka skyddet för vattenförekomster vilket Storsthlm till fullo ställer sig bakom.

Samtidigt finns i en tillväxtregion som Stockholm med en konstant ökande andel invånare också en balansgång mellan naturskyddsåtgärder och exploatering en återkommande fråga i kommunernas planering. Denna balansgång behöver också Vattenmyndigheten och lagstiftare förhålla sig till i sitt beslutsfattande.

Samhället måste också göra avvägningar när det gäller vilka åtgärder som ger mest för de medel som avsätts för att skydda naturvärden. Miljöbalken stipulerar att det är förorenaren som ska betala vilket inte alltid låter sig göras bland annat beroende på att många förorenande verksamheter inte är tillståndspliktiga. När det gäller exempelvis kommunala avloppsreningsverk är de slutstationen som får hantera den samlade mängden föroreningar som tillförs avloppsledningsnätet. I Stockholms län är hela 96% anslutna till kommunala reningsverk.

Utmaningar för reningsverken

Vattendirektivet är så pass strängt att utsläppvillkoren blir orimligt höga. Trots användandet av bästa möjliga teknik kommer inte reningsverken kunna kompensera för det ökade antal anslutningar som är en naturlig konsekvens för en tillväxtregion som Stockholm. Det riskerar att bli omöjligt att rena till den grad som lagstiftningen kräver. Viktigt att nämna i detta sammanhang är att stockholmskommunernas storskaliga reningsverk redan idag har en mycket hög reningsgrad och det finns en mängd verksamheter, inte minst icke tillståndspliktiga som i högre utsträckning också borde omfattas av strängare krav.

Detta är på sikt hämmande för tillväxten då de kommunala avloppsreningsverken kan tvingas säga nej till nya anslutningar av hushåll och företag beroende på att deras tillstånd då kan komma att överskridas. Trots att bästa möjliga teknik används.

Ett konkret exempel - Käppalaverket

Käppalaförbundet driver Käppalaverket på Lidingö, ett av Sveriges största reningsverk med en anslutningsgrad motsvarande ca 730 000 personekvivalenter. Förbundet har nyligen erhållit ett nytt verksamhetstillstånd och har idag ett mängdvillkor för utsläppen av näringsämnena fosfor och kväve. Med de satta mängdvillkoren och den fastslagna ’bästa möjliga tekniken’ som reningsverket tillämpar, blir effekten att fler hushåll och industrier inte kommer kunna anslutas till reningsverket förrän om ca 20 år. Det finns i dagsläget ingen känd teknik som kan möta de krav som nu ställs.

Det finns idag inskrivet i vattendirektivet att det ska gå att ge undantag då det rör sig om en samhällsviktig verksamhet om ’bästa möjliga teknik’ till en rimlig ekonomisk kostnad har införts. I förvaltningsplanen, sid 150, står att för bland annat reningsverk som uppfyller bästa möjliga teknik ska inga ytterligare åtgärdskrav läggas inom vattenförvaltningen.  Men samtidig anges på sid 154 att för kustvatten är det i nuläget inte aktuellt med mindre stränga krav för näringsämnen.

De motsägelsefulla direktiven medför därför att undantaget inte kommer kunna tillämpas på någon verksamhet inom det berörda distriktet eftersom lagstiftningen kräver att alla andra åtgärder med påverkan på recipienten måste vara åtgärdade. Det innebär att även om Käppalaverket byggs om på nytt med en ännu okänd framtida ’bästa möjliga teknik’ så kan inte ett undantag för mindre stränga krav i recipienten ges. 

Samhällskonsekvenser

Enligt Region Stockholms prognos kommer antalet invånare i Stockholms län öka med en miljon fram till 2050, från dagens 2,3 miljoner personer till 3,4 miljoner personer. Befolkningen ökar med i genomsnitt 34 400 personer årligen, det vill säga cirka 1,5 procent per år. I länets kommuner planeras över 300 000 nya bostäder mellan 2018 och 2030. Under den kommande 12-årsperioden planeras det med andra ord lika många lägenheter som det byggdes under 40-årsperioden 1978–2017. Stockholm är den kommun i länet där det planeras flest bostäder, 98 000 fram till 2030.

Sammantaget innebär detta en stor mängd nyanslutningar av hushåll. Till det ska läggas alla verksamheter som ska anslutas till de kommunala reningsverken. Om det inte i praktiken går att tillämpa undantag för utsläppta mängder av näringsämnen, trots att de beskrivs som möjligt att undantag kan ges under vissa förutsättningar, kommer regionen det leda till stora samhällsmässiga konsekvenser.

Statens ansvar

Utmaningarna för reningsverken att klara de utsläppsvillkor som Svenska myndigheter ställer med stöd av Vattendirektivet har belysts av flera aktörer, där ibland Svenskt Vatten och Sveriges Kommuner och Regioner. Dessa har påpekat att staten behöver ta ett tydligare ansvar för att utsläppsvillkor för samhällsviktiga verksamheter behöver vara rimliga så att kommuner inte ska riskera att inte få ”tillstånd att bygga ut reningsverk för att skydda miljön när deras befolkningar växer”.  Staten behöver också vara mer angelägen att påverka EU att ändra i vattendirektivet och avloppsdirektivet så att det tydligt framgår att samhällsviktiga verksamheter behöver ges rimliga förutsättningar för att genomföra sina uppgifter.

VAS utreder konsekvenser för reningsverken

Storsthlms nätverk för de regionala storskaliga VA-bolagen, VAS, Vatten- och avloppssamverkan har detaljerat utrett Vattendirektivets konsekvenser för reningsverken som kommer att presenteras i maj 2021. Storsthlm välkomnar att Vattenmyndigheten tar del av rapporten som kan ses som en fördjupning av detta mer övergripande remissyttrande.