Tillgängliga stränder - ett mer differentierat strandskydd, yttrande

Storsthlm är inte remissinstans, men lämnar ändå synpunkter på remissen utifrån Storsthlms roll som samverkansorganisation för Stockholms läns kommuner.

Sammanfattning av Storsthlms synpunkter

Storsthlm bedömer att utgångspunkten för utredningen är problematisk – att differentiera strandskyddet – då det innebär att kommuner, invånare och företag i storstadsområden ges orättvisa villkor i förhållande till kommuner, invånare och företag i glesbygdsområden.

Storsthlm anser att kommuner i Stockholmsregionen ska ges en ökad bestämmanderätt kring vattennära områden. Stora delar av länet är visserligen högt exploaterade, men det finns samtidigt områden som kan bedömas vara lämpliga för ytterligare exploatering.

Storsthlm menar att lokal kännedom om naturförhållanden och rekreationsvärden utgör en stark grund för hantering av framtida strandskyddsdispenser. Kommunernas bedömningar bör därför ges ökad tyngd vid prövning av Länsstyrelsen eller i domstol.

Storsthlm anser att utredningen inte tar tillräcklig hänsyn till de stora områden av glesbygdskaraktär som finns inom Stockholms län. Dessa bör omfattas av de lättnader som utredningen föreslår. Det gäller till exempel skärgården som utgör ett särskilt viktigt område där det krävs en större flexibilitet och ökade möjligheter att gynna lokal utveckling och fortsatt näringslivsutveckling.

Storsthlm avstyrker förslaget att länsstyrelsen ska kunna upphäva tidigare förordnanden om upphävt strandskydd.

Storsthlm instämmer i utredningens förslag att utreda undantaget för areella näringar och låta det omfatta även turism.

Beskrivning av synpunkterna

Utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd– (SOU2020:78) har som uppdrag att föreslå differentierade strandskyddsregler, dvs att ge olika regler beroende på förutsättningar i landet, såsom befolkningsmängd och exploateringstryck. Innebörden är att glesbefolkade områden i norra landet kommer att få lättare att ge dispens från strandskyddet samtidigt som det blir fortsatt restriktiva bedömningar i södra landet. Inom Stockholms län finns en stor variation i lokala förutsättningar för bebyggelse, näringsliv och lokal utveckling. De bedömningskriterier som föreslås kan ses som hämmande för utvecklingen i till exempel skärgårdsområden eller i de mer glesbebyggda delarna av Stockholms län. Det framstår också som olämpligt att ge olika förutsättningar för näringsidkare att utveckla sin verksamhet beroende på var i landet de är verksamma. För enskilda fastighetsägare innebär utredningens förslag att det bli enklare att göra kompletteringar eller förändringar på sin fastighet om den ligger i Jokkmokk än om den ligger i ett område med större befolkning. Detta trots att det inte är säkert att det drabbar naturliv eller tillgången till stränderna.

Kommunerna ansvarar för planeringen av markanvändningen, inte minst i den fysiska planeringen enligt PBL. Det tar sin utgångspunkt i lokala behov och utmaningar. Samtidigt finns en stor mängd viktiga värden att ta hänsyn till, där tillgången till natur och stränder är en viktig del liksom goda förutsättningar för växt- och djurliv. Kommunerna är i stora delar eniga med staten om att skydda och bevara sådana värden. Samtidigt förekommer det lägen då riksintressen hämmar utvecklingen på lokal nivå. Det kan handla om mindre förändringar och kompletteringar, utveckling av samhällsfastigheter, behov av utvecklat näringsliv eller att tillgången till vattennära områden tillgodoses på andra sätt. Förmågan att göra lokala avvägningar och bedömningar är stor inom kommunerna. Intresse- och målkonflikter hanteras i många olika sammanhang. När kommunala beslut överprövas av länsstyrelse eller domstol så minskar det kommunala självbestämmandet. I vissa fall är det motiverat, i andra fall kan det framstå som orimligt eller byråkratiskt.

I betänkandet föreslås att länsstyrelsen ska få upphäva tidigare förordnanden om upphävande av strandskydd. Länsstyrelsen skulle då kunna fatta beslut som ökar strandskyddet eller införs på mark som inte tidigare omfattats av strandskydd. Detta innebär negativa konsekvenser för den kommunala planeringen och för enskilda fastighetsägare. Sådana beslut kan orsaka såväl ekonomisk skada som försämrade planeringsförutsättningar och minskad förutsägbarhet. Det skulle också innebära att samma områden dubbelprövas, vilket inte är i linje med tidigare intentioner från lagstiftaren.

Storsthlm avstyrker förslaget att länsstyrelsen ska kunna upphäva tidigare förordnanden om upphävt strandskydd.

Utredningen föreslår att ytterligare lättnader för areella näringar bör utredas vidare. Befolkning och näringsliv i Stockholms skärgård är beroende av att näringarna fungerar och ges rimliga villkor att utvecklas. Det är avgörande för målet om en levande skärgård. Därutöver behöver även turism betraktas som en areell näring och omfattas av en fortsatt utredning.

Storsthlm instämmer i utredningens förslag att utreda undantaget för areella näringar och låta det omfatta även turism.