Gemensamt arbete kring personer med samsjuklighet samlas i Vård i samverkan

Från den 1 januari 2028 träder fler lagändringar i kraft inom ramen för samsjuklighetsreformen. Region Stockholm och länets kommuner genom Storsthlm samlar nu arbetet inom Vård i samverkan (VIS) för att förbereda och genomföra omställningen.

Vård i samverkan, VIS, är kommunerna i Stockholms län och Region Stockholms gemensamma struktur för samverkan kring hälsa, vård och omsorg. Strukturen styrs av huvudöverenskommelsen som trädde i kraft i oktober 2022.

Kommande lagändringar innebär bland annat att regionernas ansvar för behandling vid skadligt bruk och beroende förtydligas och att den vården ska ges samordnat med annan psykiatrisk vård. Samtidigt förtydligas kommunernas ansvar för sociala stödinsatser såsom boendeformer, boendestöd, sysselsättning och stöd till närstående.

För att leda och samordna omställningen i Stockholms län har en gemensam projektstyrgrupp inrättats med åtta representanter, tre från regionen och fem för kommunerna. Två av dem är Lina Blombergsson, avdelningschef strategi och utveckling, Socialförvaltningen Stockholm stad och Kaj Forslund, biträdande verksamhetsområdeschef Psykiatri, Stockholms läns sjukvårdsområde. Båda beskriver samsjuklighetsreformen som ett viktigt steg mot mer sammanhållna insatser för personer med samsjuklighet – ett arbete som kommer att kräva förändringar i både arbetssätt och samverkan.

– Många människor med samsjuklighet behöver samtidigt stöd från både kommunen och regionen, men möts ofta av ett system där olika verksamheter inte samspelar tillräckligt väl. Det leder till glapp och otydlig ansvarsfördelning som riskerar att individen hamnar mellan stolarna just när behovet av samordnat stöd är som störst, säger Lina Blombergsson.

Kaj Forslund instämmer och betonar att reformen handlar om mer än ansvarsfördelning.

–  Ett tydligare ansvar är en viktig grund. Men den verkliga skillnaden uppstår först när vård, behandling och stöd utformas som delar av en sammanhållen process kring individen. Där behöver vi utveckla både arbetssätt och samverkan mellan våra verksamheter.

Etablerad samverkansstruktur ger förutsättningar

I Stockholms län har arbete i reformens riktning pågått under flera år genom handlingsplanen för god och nära vård och omsorg och utvecklingsinsatser inom Vård i samverkan (VIS).

– Stockholms län är stort och komplext med många inblandade aktörer. Mycket av det konkreta arbetet kommer att behöva ske lokalt, i varje kommun tillsammans med regionens verksamheter. Men för att det ska vara möjligt behöver vi först skapa gemensamma ramar för arbetet, säger Lina Blombergsson.

Enligt Kaj Forslund ger de samverkansformer som redan finns bra förutsättningar för det fortsatta arbetet.

– En stor styrka är att vi redan har etablerade arbetssätt för att driva gemensamma utvecklingsfrågor. Det gör att vi kan fokusera på hur reformen ska omsättas i praktiken, i stället för att först behöva bygga upp nya strukturer för samverkan, säger Kaj Forslund.

Samtidigt innebär reformen förändringar som påverkar ansvar, arbetssätt och samverkan mellan region och kommun. Den politiska styrgruppen för Vård i samverkan, VIS har beslutat om en gemensam inriktning för hur förändringarna ska genomföras i länet.

En viktig del av arbetet blir att identifiera vilka frågor som behöver utredas och hanteras gemensamt på länsnivå och vilka förändringar som behöver utvecklas lokalt i verksamheterna. Arbetet påverkas också av kommande nationella vägledningar. I augusti i år väntas Socialstyrelsen publicera stöd kring ansvarsfördelningen mellan region och kommun för olika stöd- och behandlingsinsatser inom reformens område. 

Gemensam organisering för omställningen

Genom den nyinrättade projektorganisationen får regionen och kommunerna en gemensam struktur för att samordna prioriteringar, beslut och genomförande i omställningen. En viktig del av arbetet blir att omsätta reformens intentioner i praktiken.

– Det räcker inte att vi vet vem som ansvarar för vad. Vi behöver också utveckla gemensamma vård- och stödprocesser som gör att individen möter ett mer sammanhållet system snarare än parallella insatser. Det är där den stora förändringen ligger, säger Kaj Forslund.

För att pröva och utveckla nya arbetssätt pågår redan flera gemensamma utvecklingsinsatser i samverkan mellan regionen och kommunerna.

– Vi går in i arbetet med både erfarenheter och konkreta utvecklingsinitiativ. Ett exempel är det gemensamma arbete som redan pågår mellan Region Stockholm och Stockholms stad för att utveckla och pröva integrerade arbetssätt för personer med komplex samsjuklighet. Det ger oss viktiga erfarenheter att bygga vidare på i det fortsatta omställningsarbetet i hela länet, säger Lina Blombergsson.

För både Lina Blombergsson och Kaj Forslund är reformens betydelse för den enskilde utgångspunkten och själva drivkraften för arbetet framåt.

– Reformen får betydelse först om den leder till verklig förändring för den som behöver stöd. Vår uppgift är att bidra till en mer samordnad, begriplig och effektiv vård- och stödkedja för en av samhällets mest utsatta grupper. För att lyckas med det behöver vi skapa delaktighet längs vägen och ta vara på erfarenheter från både brukare, medarbetare och chefer, säger Lina Blombergsson.

Prioriterade utvecklingsområden

Det gemensamma omställningsarbetet omfattar bland annat att:

• ta fram och implementera en gemensam vård- och stödprocess,
• utveckla arbetsformer för integrerade mottagningar och verksamheter,
• genomföra ett gemensamt utredningsarbete mellan Region Stockholm och Stockholms stad med målsättningen att utveckla och pröva integrerade arbetssätt för personer med komplex samsjuklighet,
• gemensamt planera och säkerställa förutsättningar för att socialtjänst och hälso- och sjukvård ska kunna genomföra nödvändiga förändringar utifrån samsjuklighetsreformen.